Artikel ID: 25
Datum skapad: 2010-07-02
Datum senast ändrad: 2010-07-02
Rubrik: Kommentarer från rudafisket
Författare: Kaparn, Rob & Kalle

Kaparns kommentarer från rudafisket

Det blir inte alltid som man tänkt sig i fiske. Tanken var att vi skulle fiska sutare, en svårfångad och urstark fisk, i ett för oss okänt vatten som Kalle och Rob trodde att det fanns mycket stor sutare i. Efter några misslyckade försök så nappade en konstig fisk på Robs spö; en ruda. Jag hade knappt aldrig sett en ruda, ännu mindre fått någon och förundringen var stor när den platta fisken kom i håven.
”Tänk om det finns fler?” frågade jag mig själv.
Jag, Rob och Kalle bestämde oss för att ta reda på det och det blev några intensiva veckor med fiske nästan varje kväll för mig, samtidigt som jag jobbade som vanligt.
Ett vanligt dygn kunde under de här veckorna se ut så här för mig:
Upp 07:00, på plats på jobbet 07:30, arbeta hårt i 8 timmar, avslut på jobbet 16:00, hemma 16:30 för ombyte och förberedelse för fisket. Fiske från omkring 18:00, avslut fiske 23:30, hemma omkring 01:00, sova från omkring 03:00 till 07:00 (4 timmar) och så började det om igen. Det var en lättnad att få gå på ledighet i mitten av juni.
Det fortsatte att nappa och vi fick även ett par sutare. Teamrekordet på ruda slogs om och om igen och samma sak gällde Teamrekordet på sutare. Vi fick även nytt Teamrekord på sarv som bonus.
I skrivande stund kan vi notera 62 st rudor mellan 700 gram och 1390 gram. Vi lägger därför nivån för att en ruda ska gå in på vår lista över de största av varje art (se fångster) på 1200 gram.
Det blev några veckor med många skratt och många rudor. Vi hade oerhört roligt varje fisketur.
Vi hörde mitt i natten en fågel (som vi spelade in) och en vän, som är fågelskådare (Tack Per), kunde bestämma den till Kattuggla. Andra fåglar dök också upp. Kanadagäss, måsar, tärnor och fler. Dessa veckor var några av de roligaste veckorna i mitt liv. Jag skrattade hejdlöst tillsammans med mina Team-kamrater.
Gamar dök som vanligt upp. Vi ignorerade dem och körde vidare med vårat eget fiske.
Vi förändrade mäsk-taktiken, vi ändrade en del vad gällande teknik och bytte beten tills vi hittade det optimala och nu har vi rätt bra koll på hur man fiskar ruda.
Arbetet med att lära sig oss den gäckande sutaren fortsätter och när det gäller kända arter på nya vatten så riktar jag uppmärksamheten mot Sörsjön/Lisjön och de stora gösarna som finns där…


Robs kommentarer från rudafisket

Mete har länge varit främmande för mig. Men historier om urstarka fiskar och vykorts liknande bilder har fått mitt intresse att vakna. Allt blev självklart mycket lättare när Kalle gick med i teamet då han redan spenderat en hel del tid bakom flötet.
Jakten inleddes med siktet inställd på sutare. Då menar jag inte stor sutare utan att få en sutare över huvud taget. Utan allmän kunskap om fisken eller av vilka vatten man ska söka den på så kändes det som ett lagom mål.
Kalle har fått stor sutare på andra ställen i Sverige men inte i våra vatten. Även Kaparn har sutaren som ett delmål i år. Någonting som Kaparn har är tid vid vattnet, mer tid än någon jag känner. Så han är given i dessa sammanhang då det gäller att nöta kväll efter kväll. Att vårat sutarfiske slutade med en Ruda bonanza var väldigt roligt då detta fiske var helt nytt för oss. Det kom att bli ett väldigt givande fiske och otroligt lärorikt. Vi har laborerat stort med beten, metoder och mäskning. Tror att vi kan ta med mycket kunskap till andra arter.


Kalles kommentarer från rudafisket

Metet har verkligen blivit mitt absoluta favoritfiskesätt. Det är en alldeles speciell känsla att sitta en vacker sommarkväll vid någon liten insjö och sjunka in i ett slags meditativt tillstånd.
Vatten med stor fisk växer ju inte på träd här i Västmanland och därför så tycker jag att vi har lyckats ganska bra med våra satsningar i mer eller mindre namnlösa småvatten. Man kan inte skryta med några vidare vikter utan istället får man glädja sig åt att man lyckas fånga en fisk som kanske är stor för just det vatten du fiskat i.
Extra kul tycker jag att det är att både Kaparn och Rob har gått igång på metet och verkligen visat ett brinnande engagemang och en upptäckarlusta som är beundransvärd. De har därför följaktligen fått större rudor än vad jag har fått, (knappt…), och det är nog bara en tidsfråga innan mitt teamrekord på sutare ryker.