Rapport ID: 442
Datum: 2008-10-06
Fiskare: Kaparn
Plats: Långsvan
Fiskesätt: Trolling
Väder: soligt, svag västlig vind (vindstilla mot kvällen)
Lufttemperatur: +7 - +12
Vattentemperatur: 10.7
Fångst: 1 st gädda vikt 7.9 kg

Kommentarer:
Kaparn kommenterar…
Jag minns när jag började fiska gädda på ett mer seriöst sätt. Det är ungefär åtta år sedan. De beten jag körde mycket med då var Bomber 17A och Rapala Original 18 cm. Det var rejäla, stora beten tyckte jag. Jag trollade och spinnfiskade mest, jerk hade ingen som jag kände då hört talas om. Fiskarna som jag, och de personer som jag fiskade med, fick var kring 5-6 kg, stora gäddor tyckte vi då.
Det gick några år och betena blev något större, jerkfisket började slå igenom på allvar och det fisket medförde beten som vi tyckte var väldigt stora och jag började leta efter beten som var lika stora till trolling. Jag hittade några och för ungefär två år sedan fick jag se en tioplusssare drillas hem av min svåger Rob. Några veckor senare fick jag en gädda på 12.1 kg på ett bete som vi då var överrens om var oerhört stort, något större skulle vi aldrig behöva köra med.
Året efter så kom Rob med ett bete som var ännu större och Teamet radade upp flera gäddor kring 8-10 kg, fiskar som bara några år tidigare inte känts möjliga att ta på hemmaplan.
Vi avslutade förra året med två väldigt fina gäddor, 12.5 kg och 13.2 kg. Betena var nu större än någonsin och jag var helt övertygad om att vi nu aldrig mer skulle fiska med beten som var större.
Jag hade fel. I lördags plockade Rob upp ett bete ur sin väska som var större än något annat tidigare, större än något annat bete jag någonsin hade varit med och fiskat med. Rob flinade brett och jag ruskade på huvudet. Sex timmar senare hade Rob tagit två gäddor på sitt nya monsterbete och de fiskarna var ändå inte så särskilt stora, endast 5.0 kg i topp.
Jag började ännu en gång fundera på hur stora beten man kan använda till gäddfiske, det måste ju finnas en gräns. Men kan Rob så kan jag och således fick jag i all hast införskaffa lika stora beten jag med och i samband med att jag gjorde det så… Ja ni kan nog gissa…
Jag hittade ett bete som var ÄNNU större, nästan löjligt stort, och jag köpte det mest på skoj, bara för att jävlas med Rob, bara för att jag ska vara värst. Jag förväntade mig egentligen inte att lyckas fånga någon fisk med det här betet, i alla fall inte i Sverige. Jag tänker inte berätta hur stort det är, för jag förväntar mig inte att bli trodd, men jag kan försäkra att de flesta av er aldrig någonsin fiskat med ett så stort bete, inte ens om ni havsfiskat vid Norges kuster.
Jag behöver givetvis väldigt stor krok till detta bete. Det följer visserligen med något som påminner om krok, fast det liknar mest ankare eller järnskrot. Jag vill ha Owner ST-36:or, i mitt tycke världens bästa trekrok som någonsin gjorts. Tidigare har jag använt storlek 1/0 och i undantagsfall 2/0 till mina största beten. En 1/0:a ser löjligt liten ut på detta bete. Jag får tag på 3/0:or och får förklarat för mig att större finns inte, om jag vill ha ST-36:or. Efter att ha monterat 3/0:or (som med svenska mått mätt är en stor krok) på betet är jag fortfarande inte nöjd. Krokarna ser alldeles för små ut. Jag tar en av de draggar som medföljde betet och slipar den vassare på en elektrisk slipmaskin med våt sten och monterar den på betet. Efter att ha gjort vissa justeringar på betet (eller monstret skulle man kunna kalla det) bestämmer jag mig för att det får duga. Någon draglåda som betet går ner i har jag inte, jag letar efter ett paraplyställ men hittar inget. Jag får ha betet löst tillsvidare, för nu är jag fiskesugen, jag måste bara få se detta bete i vattnet. I all hast sticker jag iväg ensam efter jobbet. Jag tar med mig det kraftigaste trollingspö som jag har. Det är ett mycket kraftigt spö, urstarkt, med mycket djup aktion. För att minimera risken att fega ur och börja köra med mindre beten så tar jag helt enkelt inte med mig några andra beten.
Väl ute på sjön så ser jag mig omkring så att inga andra båtar är i närheten, jag vill inte att någon ska se det här vansinniga som jag håller på med. Kusten är klar och monstret sjösätts med ett plask. Den ligger i ytan och flyter som en skadad gräsand eller något liknande. Jag ruskar på huvudet åt mig själv och skrattar sedan. 200 fot lina släpper jag ut innan jag stoppar rullen. Spöet niger ordentligt, det ser ut som det sitter en skaplig fisk på och båten bromsas upp 0.2 knop av betets motstånd i vattnet. Nu tror ni att jag överdriver, men det gör jag inte.
Jag trollar mot en plats som höll bra med betesfisk i lördags. Betesfisken står kvar och jag håller nästan andan när jag trollar igenom det. Det går några minuter utan att något händer.
”Kanske har jag nått gränsen för hur stora beten man kan köra med…?” tänker jag för mig själv. Sekunden efteråt dunkar det till i spöet. Det slirar i hjärnan. ”Bottenkänningar…” tänker jag men spötoppen slår upp igen och spöet blir nästan rakt. Hjärnan kopplar på igen och jag utbrister högt:
”Slackhugg!”
Några sekunder senare niger 8.6 fotaren djupt och rullen börjar knarra. Jag kan inte fatta det, men det sitter fisk på, en fisk har huggit på monstret. Jag greppar spöet och blir av med mer lina. Räkneverket på rullen tickar iväg uppåt. 220 fot… 230 fot… 240 fot… Vid 250 fot mumlar jag ”Nej nu jävlar…” och drar på mer broms och brottar på fisken. Jag får in 25 fot lina innan fisken drar på en ny rusning och rullen morrar. Det knakar i grejerna och jag bara skrattar. Fisken är stark, det är de alltid när vattentemperaturen är runt 10-15 grader, men jag känner att den inte är så värst stor, den riktiga tyngden av en tioplussare saknas. Men det denna gädda saknar i storlek kompenserar den med råstyrka och kämpaglöd och det tar minst tio minuter att få in den till båtkanten. När den väl bryter ytan några meter ut från båten så ser jag tydligt att den, precis som jag misstänkte, inte är så värst stor. Lite över 100 cm är den och den har klippt monstret rakt över. En 3/0:a sitter stadigt förankrad i mungipan. Jag flinar dumt åt mig själv och börjar rota fram håven. Det blir roddigt, för gäddan vill inte håvas och rusar ner under båten. Jag parerar med spöet och försöker styra bort den från propellrar, ekolodsgivare och annat som linan kan fastna i. Det lyckas och efter vissa besvär kan jag håva gäddan. Jag skrattar och väger den till 7.9 kg innan jag släpper den fri igen. Med kraftfulla slag simmar den ner i djupet igen och banne mig om den inte såg lite förvånad ut.
Nu kommer detta bete och fler lika stora (och det skulle inte förvåna mig om Rob eller jag hittar ett som är ännu större) att testas under hösten för att se om detta var en engångsföreteelse eller inte. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra hur stora beten jag kommer att fiska med om fem år.
När jag på kvällen visar betet för en bekant, som inte fiskar, så utbrister personen spontant:
”Vad är det där?! Ett fiskedrag?! Men herregud vad fiskar man med det där?! Hajar och krokodiler?!”
”Det är ett monster…” svarar jag med ett flin.
100% C&R idag med…
Kaparn